Sjukdomar och andra otrevligheter vid avel

Livmoderframfall - Är ovanligt, men det händer. Vad det beror på är oklart. Livmodern åker ut ur marsvinets kropp och sitter fast i marsvinet. Efter några timmar börjar livmodern bli brun och till slut dör den. Då är det nog redan försent att rädda livet på honan. Det enklaste är att rusa iväg till veterinären, även om det är mitt i natten och helgdag. Det går att rädda livet på honan om man gör det innan livmodern hunnit bli brun. Om livmodern släpar i marken (vilket den gör) åker det upp bakterier in i marsvinet, bara det kan döda henne. Så det gäller att agera snabbt.

Eclampsi - är akut kalk och vitaminbrist, drabbar honor som är dräktiga / när ungarna är födda. Liknar skörbjugg, kanske inte lika dödligt men ser väldigt obehagligt ut. Marsvinet krampar (sitter och skakar okontrollerat) dag som natt. Behandlingen är påfrestande för marsvin och ägare. Eftersom man måste mata marsvinet med kalk ofta. Dessutom måste marsvinet få sol på sig eftersom de har brist på d-vitamin i kroppen. Har ett marsvin en gång fått eklampsi, klarat sig och blivit frisk är risken väldigt stor att det kommer tillbaka om man parar det igen.

Toxicos - är den vanligaste avels-sjukdomen. Det drabbar honor, ofta är dessa väldigt stora och feta, men det kan även drabba andra honor om en av ungarna dör inne i magen. Toxicos leder i 98% av fallen i döden av honan och ofta ungarna med om man inte upptäcker det i tid, men honan kan också hinna föda ungarna innan sjukdomen brutit ut helt men även efter födseln drabbas av toxicosen fullt ut. Stress, för lite motion, matvägran, felutfodring är andra saker som kan ge toxicos. Endel "toxande" honor börjar lukta aceton.

Fastnande ungar - Har man mot all förmodan parat en äldre hona för första gången kan det gå bra. Men oftast gör det nog inte det. Ju äldre och starkare en hona blir desto större ungar brukar hon få att växa inuti sig. Ju större ungarna är desto svårare blir det att trycka ut dem ur kroppen. Det kan bli aktuellt att hjälpa honan föda fram ungar som sitter fast. Veterinären är det bästa förstås, fast det blir ju en dyr historia. Oftast väljer honan att inte föda fram ungarna om hon vet att det inte går. Ungarna dör inne i henne efter en tid och får hon inte ut dem då är risken för toxicos mycket stor, eller så bara dör honan knall och fall innan toxicosen sätter in.

Mjölkstockning - ej skrivet ännu.