Utställning förberedelser

Rasklass:
Beror på vilken ras man ska ställa ut, badning av marsvinen ska förstås göras. Men helst några dagar innan så att pälsfetterna kan återställas till det normala och skruffs sjunka tillbaka / bli bortkammat. Strävhår och släthåriga raser ska trimmas. När man trimmar marsvin tar man ett stycke päls mellan pek och långfingret och klämmer ihop. De hårstråna som sticker ut längst ska man rycka eller dra bort med pincett. Det ska göras på hela marsvinet. Långhåriga marsvin ska ha rullad päls (papiljotter) för att få ställas ut i rasklass. Klorna måste klippas.

Petklass:
Rengör öronen med tops, bada marsvinet så smutsen försvinner, klipp klorna och ta bort förhårdnader smörj på lippsyl eller niveasalva eller liknande på fötterna så håller de sig mjuka och fina. Rengör talgkörteln i/på baken på marsvinet. Kolla så att tänderna sitter där de ska och rengör dem innan marsvinet ska visas för dommaren.

Övriga förberedelser:
Resebur är viktigt, speciellt om det inte finns utställningsburar på utställningen. Mat till marsvinen, speciellt om det är mitt i vintern annars kan man plocka gräs och ha med (om det inte finns vid utställningen). Vägbeskrivning till utställningen. Men till marsvinen behöver man ha en visningsplatta som man sätter marsvinet på när man ska ställa ut det. En "stor" träfyrkant på ben med en handduk över räcker gott och väl (marsvinet ska få plats på plattan men plattan ska inte vara så mycket större än så, typ 10cm tomt område runt marsvinet).

Siffror i aveln

En marsvinshona bör inte vara äldre än 7 månader vid födseln av sin första kull. Det är för att bäckenbenet stelnar i en position som gör det svårt / omöjligt att få ut ungarna. När en hona har fått sin kull bör man låta henne vila i minst 2 månader innan hon paras om igen, det är för att hon ska få vila upp sig och samla på sig resurser i kroppen. Om hon får ungar allt för ofta kommer hon dö mycket tidigare än vad hon annars hade gjort. I marsvinskullar föds vanligen 1-6st ungar men upp till 8 är inte helt omöjligt. (Väl värt att tänka på innan man avlar, har man plats till alla om man skulle behöva behålla dem? Eller har man hem till så många marsvin?).

Vanligtvis föds dock bara 3 ungar per kull. Ett marsvin är dräktigt 65-72 dygn, det kan ta några veckor innan hon och hanen parar sig. Men direkt efter födseln kan hon paras om (vilket man inte bör låta hända). Marsvins hanar blir oftast könsmogna vid 4-5 veckors ålder, men ser man att de börjar uppvakta sin mamma och sina systrar tidigare än så måste man flytta, marsvins honor får inte heller vara för unga för att paras, 4-5 månader gamla bör de vara när de paras första gången. Bebishanen kan med fördel få flytta in till sin pappa eller en annan vuxen hane, som inte kommer skada den/dem.

Mat för honor och ungar

Marsvinsungar börjar äta riktig marsvinsmat nästan genast, ibland kan det ta upp till och med en vecka innan de sätter igång på allvar. Men under hela tiden har ju mamman mjölk (om de nu har en mamma). Är ungarna helt utan mamma måste man vara deras mamma. Marsvinsungar ska ha mat ungefär var fjärde timme när de blivit lite äldre. När de är nästan nyfödda ska de ha mat oftare. Fortimel är en bra ersättning till både stora och små marsvin som behöver lite extra. Problemet är att man måste ha en nålfri spruta och mata med. Det är lätt hänt att små marsvin får ner det i lungorna och drunknar eller får infektioner (men alternativet är kanske inte heller så bra). Bebismarsvin måste även få magen masserad för annars blir de förstoppade. Har de en mamma som sköter matningen behövs ingen massage för det fixar även hon.

Under dräktigheten och digivningen måste honan (och ungarna) få extra c-vitaminer, man kan med fördel ge dräktiga honor och honor med ungar fri tillgång på grönsaker och kraftfoder och förstås hö under tiden de är dräktiga/har ungar. Feta marsvin, som man över hela taget inte bör para från första början, bör få normal mängd mat. Vatten är förstås väldigt viktigt.

Sjukdomar och andra otrevligheter vid avel

Livmoderframfall - Är ovanligt, men det händer. Vad det beror på är oklart. Livmodern åker ut ur marsvinets kropp och sitter fast i marsvinet. Efter några timmar börjar livmodern bli brun och till slut dör den. Då är det nog redan försent att rädda livet på honan. Det enklaste är att rusa iväg till veterinären, även om det är mitt i natten och helgdag. Det går att rädda livet på honan om man gör det innan livmodern hunnit bli brun. Om livmodern släpar i marken (vilket den gör) åker det upp bakterier in i marsvinet, bara det kan döda henne. Så det gäller att agera snabbt.

Eclampsi - är akut kalk och vitaminbrist, drabbar honor som är dräktiga / när ungarna är födda. Liknar skörbjugg, kanske inte lika dödligt men ser väldigt obehagligt ut. Marsvinet krampar (sitter och skakar okontrollerat) dag som natt. Behandlingen är påfrestande för marsvin och ägare. Eftersom man måste mata marsvinet med kalk ofta. Dessutom måste marsvinet få sol på sig eftersom de har brist på d-vitamin i kroppen. Har ett marsvin en gång fått eklampsi, klarat sig och blivit frisk är risken väldigt stor att det kommer tillbaka om man parar det igen.

Toxicos - är den vanligaste avels-sjukdomen. Det drabbar honor, ofta är dessa väldigt stora och feta, men det kan även drabba andra honor om en av ungarna dör inne i magen. Toxicos leder i 98% av fallen i döden av honan och ofta ungarna med om man inte upptäcker det i tid, men honan kan också hinna föda ungarna innan sjukdomen brutit ut helt men även efter födseln drabbas av toxicosen fullt ut. Stress, för lite motion, matvägran, felutfodring är andra saker som kan ge toxicos. Endel "toxande" honor börjar lukta aceton.

Fastnande ungar - Har man mot all förmodan parat en äldre hona för första gången kan det gå bra. Men oftast gör det nog inte det. Ju äldre och starkare en hona blir desto större ungar brukar hon få att växa inuti sig. Ju större ungarna är desto svårare blir det att trycka ut dem ur kroppen. Det kan bli aktuellt att hjälpa honan föda fram ungar som sitter fast. Veterinären är det bästa förstås, fast det blir ju en dyr historia. Oftast väljer honan att inte föda fram ungarna om hon vet att det inte går. Ungarna dör inne i henne efter en tid och får hon inte ut dem då är risken för toxicos mycket stor, eller så bara dör honan knall och fall innan toxicosen sätter in.

Mjölkstockning - ej skrivet ännu.

Föda upp marsvin del 1

När man bestämmer sig för att föda upp marsvin bör man först läsa allt man kan hitta om marsvinsuppfödning och sen ytterligare mer. Det är MYCKET man måste veta. Inte bara för sitt eget och sina djurs bästa, du ska även kunna svara på frågor som dina köpare av ungarna kanske kommer ställa till dig. Men först bör du tänka på vad målet är med aveln. Ska du föda upp renrasiga djur som passar utställning? Eller kanske bara friska och trevliga marsvin? I det senare fallet behöver du bara ha riktigt friska och just trevliga marsvin att avla på. Det är viktigt att honan inte är överviktig eller för ung eller för gammal för att få ungar. Det är inte så lämpligt att avla på djur från djuraffär, för man kan aldrig veta hur pass friska deras släktingar har varit. Endel sjukdomar nedärvs från generation till generation. De avelsdjur man tänkt använda kan ha dolda (passiva) sjukdomar som ungarna kan få. Då är det bra att använda djur där man vet mycket om dem, föräldrar och släktingar och sånt.

Man bör ha med i beräkningen att dödsfall är väldigt vanligt på marsvin, under dräktigheten och vid födseln. Det händer ofta att någon unge i kullen dör. Men det kan gå så långt att även mamman dör. Om honan är fet är risken för dödsfall väldigt stor. Om honan är riktigt gammal vid sin första kull är risken väldigt stor då med. Men även den friskaste och starkaste hona kan mista livet vid en dräktighet.

Bottenmaterial

Bra bottenmaterial till buren ska vara dammfritt, suga upp vätska bra, inte lukta en massa och inte försvåra städningen av buren. Det vanligaste botten materialet är ofta väldigt dammigt och luktar ganska mycket för marsvinen själva, spån. Men och andra sidan är spån väldigt bra på att suga upp kiss och gör det enkelt att städa buren. Någon gång under hösten blev det en "spånkris" i Europa. Då var det nästan helt omöjligt att få tag på ens en liten, liten förpackning spån. Om det händer igen, vad gör man då om man inte är beredd med något annat bottenmaterial?

Torv/barkmull är sammanpressad jord, det är ganska dammigt i början och när det just har torkat upp lite. Men efter några dagar blir det som ett trampat jordgolv, som en hårdare kaka men som är mjuk för marsvinen att gå på. De blir ganska smutsiga i pälsen av att ha sådant bottenmaterial. Det positiva med det är framförallt om man har en trädgård. Då kan man häva ut den "använda" torven/barkmullen i komposten/på landen så växer det bättre!

Rivet papper suger väl upp sådär bra, men det dammar inte i alla fall. Hur bra/dåligt det är med lukt vet jag inte, men kan tänka mig att det inte luktar allt för gott efter några dagar hos marsvinen. Marsvinen tycker nog det är kul att springa runt i rivet papper, men de lär bli frestade att provsmaka pappret.

Halm suger upp bra och det dammar inte, luktar först när det är ordentligt genomkissat men det "skvätter" omkring och är inget för den som är pedantisk med städningen. Fastnar gärna i håret med. Marsvinen äter dessutom av det, inget som är farligt men de får ingen näring av halmen.

Papperspellets/kattsand kan fungera om man inte har så många (dyrt). Det luktar lite skumt i början när det kommer ut ur påsen. Kattsand dammar en hel del och marsvinen får torra fötter av att gå omkring på det. Men det suger upp bättre än spån. Papperspellets kan också vara lite hårt att gå på och marsvinen kan bli frestade att äta av pelletsen. De kan säkert få förstoppning av det om de äter mycket av det.

Fleece tyg, nytt påfund, det suger inte upp något kiss så som övriga botten material gör. Men det dammar inte och är mysigt för marsvinen att gå omkring på.

Har man ork/tid/pengar/plats och vill ha något riktigt effektivt kan man köra på en kombination. Spån och halm som kombination är vanligast, man gör det även på hästar. Men har man rumsrena marsvin, som bara gör sina behov i en låda kan man ju ha kattsand i den lådan och fleecetyg i resten av buren eller så gör man flera lager av spån, barkmull/torv och halm.

Sjukdommar och Ohyra

Sjukdommar:
Tandfel - Marsvinen kan inte tugga ordentligt, tuggar på maten men får inte ner den i magen. Vanligt att de strösslar sönder en morot på burgolvet och får inte i sig mycket själv. Våt päls under hakan om de inte heller kan stänga munnen ordentligt och dräglar ner sig själva. Löst bajs eftersom de får svårt att få i sig fiberrik mat. Förebyggande att ge stora mängder hö. Behandling är att veterinären får söva marsvinet och klippa/slipa ner tänderna längre in i käken på marsvinet.

Skörbjugg - Marsvinets leder blir inflammerade, de har ont när man lyfter dem, äter dåligt, vill inte röra på sig och börjar spontant blöda från tandköttet. Dödligt om det inte behandlas. Extra vitamintillskott är ett måste helst hos veterinären.

Värmeslag - Marsvin är känsliga för värme, de har det hellre lite kallt än för varmt. Vatten är väldigt, väldigt viktigt. Feta marsvin löper större risk att drabbas av värmeslag. Temperatur över 30 grader, avsaknad av skugga, hög luftfuktighet och stress påskyndar värmeslaget. Marsvin med värmeslag dräglar, vill inte röra på sig, flämtar, är svaga kan till och med krampa, värmeslag kan leda till döden. Behandling: Kyl ner marsvinet, bada i ljummet vatten för att sen övergå till kallare (så att marsvinet inte chockas av övergången från varmt till kallt).

Lunginflammation - Ofta hörs det när marsvinen andas, pipljud eller flämtningar. Stress, dålig utfodring, dålig skötsel, för snabba temperatur ombyten kan "skapa" sjukdomen. När ett marsvin har inflammationen i lungorna blir aptiten dålig, svårigheter att andas, nos och ögon rinner, slöhet ibland bara dör de knall och fall. Behandling genom att besöka veterinären.

Trumsjuka - Om marsvinen får för lite fibrer i kosten (för lite hö och annat som ger mycket fibrer) eller om de utfodras med för fet mat kan de drabbas av denna sjukdom. Får marsvinet trumsjuka stannar magen och tarmarna upp, man märker det genom att marsvinen bajsar mindre. När magen och tarmarna stannar bildas det gaser i magen som inte kan komma ut. Och om det inte blir behandlat av veterinären går marsvinen en långsamt utdragen död till mötes.

Ohyra:
Pälsätare - Påverkar inte marsvinen så mycket, men deras päls blir avtuggad av dessa djuren. Ohyran syns med blotta ögat så den är enkel att upptäcka. Om marsvinen har fått pälsätare bör man städa och desinficera buren och bada marsvinen.

Static lice - Påverkar inte marsvinen så mycket heller. Men om man ska ställa ut marsvinen så får de inte ha några statics i pälsen. Det är löss men de sitter på hårstrået. Är svåra att upptäcka eftersom de är så små. Men även de går att se med blotta ögat. Fast de är ju som sagt väldigt, väldigt, väldigt små. Försvinner enklast om man schamponerar marsvinen i något ohyreschampoo för hund eller katt.

Sellnic - Är skabb, de syns inte på marsvinen men marsvinen kliar sig väldigt mycket när de har Sellnic. Skabbdjuren gräver nämligen gångar under huden på marsvinen vilket är mycket smärtsamt. Om det inte behandlas kan marsvinen klia sig blodiga och till slut ge upp och dö. Sellnic behandlas med ivomec eller cebasil bad (om man har många marsvin) men förstås får man besöka veterinären för att få recept på de båda preparaten.

Grönsaker och vitaminer

C-Vitamin
Marsvin och människor kan inte själva producera c-vitamin i kroppen. Det gör att vi kan drabbas av någonting som heter skörbjugg. Människor kan ju reglera det där själva genom att äta grönsaker men marsvinen är beroende av sina ägare för att få i sig vad de behöver. Marsvin har ett väldigt litet behov av c-vitamin att uppfylla i förhållande till sin storlek. Ca 1mg per 100g marsvin. Så om ett marsvin väger 1200g ska den få 12mg c-vitamin varje dag för att inte bli sjuk. Överflödig c-vitamin kissar marsvinen ut. Det bästa (enda och riktiga) sättet att ge marsvinen c-vitamin är genom att ge dem grönsaker. Tidigare var det vanligt med c-vitamin brustabletter och djuraffärer säljer fortfarande droppar att ha i vattnet. Men det gör mer skada än nytta. För konstgjord c-vitamin som faktiskt också kan skapa skörbjugg!

Grönsaker/frukt
Marsvin kan äta vilka grönsaker som helst förutom Avokado, lök och frukter inom stenfrukts familjen bör man undvika att ge (det är giftigt). Tomat och äpple (sura frukter) kan i stora mängder ge marsvinen munsvamp. Men vill man ge marsvinen något som verkligen ger mycket c-vitamin ska man satsa på grönsaker som är gröna, helst mörkgröna i färgen. Grönkål är riktigt bra, men vitkål fungerar bra det med (vitkål är dessutom väldigt billigt och lätt att få tag i på vintern). Broccoli, paprika, persilja men även (om man har möjlighet) torkade brännässlor är super duper bra för marsvinen. Men tänk på att variera, det blir enformigt i längden av att bara äta samma grönsaker :P

Hur många ska man ha?

Hur många ska man ha?
Marsvin är flockdjur, därför måste man ha minst två stycken marsvin. Tänk dig att sitta ensam dag ut och dag in i ditt hem utan att ha någon att prata med. Marsvin vill väldigt gärna ha någon att prata med, någon som till 100% talar deras språk. Därför är varken en kanin eller en mänsklig kompis, en kompis tillräckligt för att hålla marsvinet glad. Ensamma marsvin kan säkert verka glada, men inget går uppemot den dag de får en kompis. Två marsvin är inte mer jobb än att ha ett marsvin, myten om att de blir tamare fortare om man har de ensamma är bara ett är grymt sätt, eftersom man tvingar dem att tyda sig till den enda levande varelse för att få lite trygghet. Varför stressa så med att få marsvinen tama? Ju fler marsvin, desto bättre!

Hona eller hane?
Marsvin är fortfarande flockdjur, en uråldrig myt är att hanar inte kan gå med andra hanar för då börjar de bråka. Påhittad fakta. Om man har två bebishanar och låter dessa två växa upp tillsammans utan att träffa honor så blir de oftast oskiljaktiga tills en av dem dör. Med ofta menas de hanar som hela tiden ifrågasätter sin rangordning. Det kan skapa bråk även mellan två bröder. Då är det kanske lättare att få en vuxen hane och en bebishane att fungera ihop. Rangordningen när redan klar eftersom den lilla omöjligen kan få högre rang än den vuxna. Honor är inte heller helt bråkfria, väldigt många bråk äger rum i honflockar. Fast det är mer småtjaffs inte stora bråk. Någon skillnad temperament eller lukt mässigt mellan honor och hanar finns inte så egentligen spelar det ingen roll vilket man har. Så vida man inte tar en av varje, vilket man inte bör för då blir det ungar hela tiden (vilket är farligt för honorna).

Marsvinsbur

Vad ska man ha för bur?
Enklast är kanske en gallerbur som man köper på djuraffären. Men billigast? Nej, det kan man inte påstå att det är. Och bäst behöver det inte vara. En gallerbur kan lätt bli en "rolig" sysselsättning för ett uttråkat marsvin, varpå den börjar gnaga på gallret. Vilket är sjukt plågsamt för ägaren, om ägaren nu inte är döv... Det är roligare för den blivande marsvinsägaren att bygga en egen bur. När man ska göra en egen bur behöver man tänka på följdande saker:
1. Buren ska vara säker för marsvinen, de ska inte kunna skada sig på ex. utstickande spikar.
2. Buren ska vara rymlig nog för både hus, matskålar och massa bus.
3. Buren ska vara lätt att städa

Vad bygger man av?
Det allra lättaste är att leta igenom vad man har hemma, kanske står det en gammal låda någonstans och skräpar, någon som passar in på 1 och 2. Tänk på att lådan bör ha åtminstone 15-20cm höga kanter. Marsvin klättrar inte och de flesta hoppar inte mer än några få centimeter från marken. Det går att göra loppisfynd som passar att bygga om till en bur. Men annars finns det förstås lämpliga bur-kandidater på varuhus som IKEA, Rusta, Överskottsbolaget och sådana ställen. (Mina marsvin bor i IKEA lådan som heter Dilling). Bygger man om en låda av trä, tänk på att ha plastmatta eller liknande i botten eftersom att trä inte tål så mycket vatten som det blir när marsvinen kissar och vattenflaskan som kanske börjar läcka.

Vart köper man marsvin?

Vart köper man marsvinen?
I djuraffären är ju ett sätt. Men jag tror inte att någon riktig djurvän rekommenderar det. Eller huvudsaken är att fråga varifrån djuraffären har fått sina marsvin. Jag brukar fråga om de är från en så kallad Grossist. Djuraffärens skyldighet är att svara varifrån de har fått sin produkt. En grossist är en massproducerande uppfödare som har kanske 1000st marsvinshonor dräktiga samtidigt, säljer ungar över hela landet även om ungarna är för små för att lämna sin mamma. Då är det bättre att köpa marsvin från någon som har råkat få en kull eller planerat en kull mellan sina husdjur. Det är inte helt idealiskt det heller, det kan då vara osäkert om vilket kön som ungarna har. Om man råkar köpa en hona och en hane (som är syskon) kommer de få ungar som blir inavlade (och stor risk för missbildade ungar).

Köpa marsvin av uppfödare kanske?
Om man beslutar sig för att köpa marsvin av en uppfödare vet man i alla fall vad man får. Uppfödare skickar (ofta) med stamtavla på ungarna, även om det är blandraser. Så att den nya ägaren vet när marsvinen är födda, vilken/vilka raser marsvinet är, vilken färg och föräldrar, syskon osv. Sådant som kan vara kul att veta helt enkelt. Och bra att veta med, speciellt om man planerar att avla någon gång. Köper man ett renrasigt marsvin kan man dessutom ställa ut det i rasklass på en av SMF's utställningar. Har man riktig tur kanske man får rosett. Men mer om utställningar kommer det stå om senare.

Flerfärgade marsvin

Tortoiseshell and white (Tort'n White / ToW).
Är bland den vanligaste teckningen på marsvin. De har tre färger som är svart, golden/red och white. Färgerna kan ligga huller om buller eller i stora fält som ligger kant i kant med varandra.


Tortoiseshell (Tort)
Är vanligt, men man brukar inte sätta namn på färgen. Det är Tow som ovan fast utan vitt.


Brindle.
Är ganska vanligt men att de har en bra teckning är riktigt ovanligt. Brindle finns i några olika färger. Brindle har en färg på större delen av kroppen och en annan färg som ska ligga ungefär varannat hårstrå. Typ svart, röd, svart, röd.


Magpie/Harlequin.
Är ovanligt, i alla fall ovanligt på utställning. Det är tvåfärgade marsvin med antingen vitt eller cream. De ska vara rutiga eller så rutiga som möjligt och helst med brindlade rutor. Typ svart, gul, brindle mellan gul och svart.


Dutch.
Det finns dutchar i alla self färger och även några tecknade färger. Exempel. Black dutch ska ha svart bakkropp, "mellan" kroppen ska vara vit. På vardera sida om huvudet ska det sitta två svarta fläckar som ska bilda en bläs utan att sära på fläckarna. Det är lite som ett panda tecknat marsvin.


Dalmatiner.
De ska ha vit päls med prickar över hela kroppen. Ganska stora prickar. Huvudet ska vara precis som hos Dutchen. Två dalmatiner får aldrig paras med varandra. 25% av ungarna föds utvecklingsstörda och dör inom en vecka. Dalmatiner får inte heller paras med en Roan för då händer det samma sak med de ungarna. (Det är ovanligt med blåögda marsvin men när de väl är blåögda så är de för det mesta dalmatiner).


Roan.
De ska vara lite som brindlar, fast roan är mycket bättre på att vara brindle än vad brindle är på att vara just brindle. Roanmarsvin har varannat hårstrå i färgen de är i, varannan vit. Så exempelvis cream, vit, cream, vit. Huvudet ska vara enfärgat i färgen de är i. Roan och Dalmatiner får inte paras tillsammans, inte heller får två roan marsvin få ungar tillsammans av samma anledning som ovan.


Tan/Fox/Otter.
Tre teckningar som är ungefär det samma. Ryggen på dessa marsvin ska vara enfärgad. På håll ser det ut som selfar. Men tittar man under marsvinens magar så är dessa av en annan färg. Exempelvis chokladfärgad rygg, vitfärgad mage. Den avvikande färgen ska även sitta runt/ovanför ögonen och lite på de undre sidorna av ansiktet.


Himalaya.
Alla himalayor är rödögda, alla har vit päls på hela kroppen utom på samma ställen. De ska ha avvikande pälsfärg på nosen, öronen och tassarna. Himalayor (Himmisar) kan ha många olika färger men de kan aldrig ha rödpälsfärg någonstans på kroppen. Alla himalayor föds kritvita men får färg på nosar och öron och tassar ju äldre de blir. Kyla gör att den avvikande färgen blir starkare.


Zobel.
Ytterst ovanlig färg. Fast väldigt lätt att avla fram. Det är en tvärtom färg till himalaya. De föds med samma färg som chokladbebisar. Men ju äldre de blir får de mörkare och mörkare päls. Till slut är de nästan helt svarta. Men även om de ser ut att vara helt svarta så är pälsfärgen på huvudet mörkare. Så typ kolsvart huvud (+tassar) och mörkt brunsvart pälsfärg på kroppen.


Agouti.
Är vildtypen på marsvin. Kollar man nära på ett agouti hårstrå så är det delat i tre delar. Vanligast är Golden agouti. Som har Svart längst ner på hårstråt, i mitten är hårstrået golden och längst ut är det svart igen. Det gör att marsvinet har bra kamoflage ute i det vilda. Alla agoutis har mörka ögon och svart eller brun grundfärg.


Argenete.
Är den rödögda versionen av Agouti. De röda ögonen gör att de är ljusare. En rödögd version av Golden agouti har lilac längst ner på hårstårna, golden i mitten och lilac längst ut på hårstråna. Det finns grey argentes också, men inga grey agoutis.

Vita, Gula och Röda

Är den färg som ofta kallas "Albino" vilket är fel, för albino finns inte genetiskt på marsvin (ännu). PEW har röda ögon, rosa hud och vit päls. Men de har inte nedsatt syn så som andra albino djur och människor ofta har.


Mörkögd vit, de har nog också många gånger blivit kallade för albino. Just pga folks okunskap. DEW ska ha svarta ögon, vit päls och rosa hud.


Den ljusaste av de gula färgvarianterna, ska ha mörka ögon och rosa hud. Färgen kan variera från nästan helt vit till ganska mörk.


Är en rödögd version av Cream, kan få en intensivare färg än den vanliga creamen.


Den mörkare gula finns hos Buff marsvinet. De ska ha en färg som liknar nygräddat bröd, eller helt enkelt som på denna bilden.


Är en rödögd Buff, kan få lite mer intensivare färg än den vanliga Buffen.


Är också det som brukar kallas för "brun" av okunniga. Vanlig färg på flerfärgade marsvin (typ golden/vit/svart) men detta är den rätta formen. Ska ha en mörkt rödbrun färg.


Färgen påverkas inte så mycket av att marsvinet har röda ögon, men lite skillnad i nyans kan det vara.


En intensivare, mörkare/jämnare färg av De Golden.

Svarta färger

Färger på marsvin
Det är enklare att skriva om färgerna om man har rasen Self som exempel (men alla färgerna finns på alla marsvin, renras som blandras). Self är släthåriga marsvin med bara en färg på pälsen. Selfar kan ha tre olika färger på ögonen. Ögonfärgen påverkar pälsensfärg och marsvinets färgnamn (i stamtavlan). Som kort beskrivning finns det starka gener så kallade dominanta. Det finns fler marsvin som har en dominant färg än det finns som har en svag så kallad recessiv, färg.


Svart. Svarta marsvin är helt enkelt svarta överallt. Alla tassar, öron osv ska vara helt svarta. De har även svarta ögon.


Choklad. Bruna marsvin har brun päls över allt. Tassar och öron ska vara så mörkbruna som möjligt men ofta är de lite brunrosa. Chokladmarsvin har mörkröda ögon.

Rödögd svart och choklad. De röda ögonen gör att pälsen bleks, men genetiskt är det fortfarande en svart eller choklad.


En rödögd svart heter Lilac, de har ganska ljus grå pälsfärg och klarröda ögon.


En rödögd choklad heter Beige, de har ganska ljus gråbrun pälsfärg och även de klarröda ögon.


Grey. Greymarsvin har mörkgrå päls och mörkröda ögon. De är ingen nedblekt version av någon annan färg. Det är en så kallad mutation på genen som ger röda ögon. Andra färger kan bära (vara passiva) Grey. Så även om Grey inte är en konstig version av typ Svart så kan en svart hona bli mamma åt en grey bebis (om pappan också är grey eller bär på grey).

Skaffa marsvin

Hur övertalar man sina föräldrar?
Föräldrar är alltid osäkra på om deras barn kan ta ansvar nog för sina djur. Därför tvekar många föräldrar att köpa marsvin (och andra djur) till sina ungar. Om man vill ha ett djur riktigt mycket men har föräldrar som är lite "nej"-iga finns det nog bara en sak att göra. Ta i med hårdhandskarna! Låna hem alla böcker du kan hitta om marsvin, läs allt du kommer över som handlar om marsvin, kolla runt på nätet om marsvin. Prata om marsvin heeeela tiden, vid frukosten, framför tv:n, i bilen osv. Det kan ta tid, ibland väääldigt lång tid till och med. Men ge inte upp! (Och tjata inte typ "mamma mamma maammaaa jag vill ha ett marsvin :D" det är förmodligen det bästa sättet att aldrig få något, i alla fall om man har negativa föräldrar).

Är någon i familjen allergisk?
Innan man skaffar marsvin måste man veta om man är allergisk. Det är alldeles för många annonser ute på blocket om marsvin som ska ha nya hem för att ägarna blivit allergiska. Tänk på att djur är ganska dammiga. Marsvin ska ha spån (eller annat bottenmaterial) som ofta dammar, hö är många allergiska mot - finns dock att köpa i kub som inte dammar men det blir nog dyrare, torrfodret dammar lite det med. Marsvin har precis som alla andra djur hud och hud avger hudflingor hela tiden när huden byts ut. Är man allergisk mot ett djur så är det hudflingorna som man är allergisk mot i de flesta fall, inte själva pälsen.

Långhåriga raser

Alla färger är tillåtna hos långhår. De har lång päls på kroppen men har kort päls i ansiktet och på magen. De sex första av dessa långhårsraser är det fritt fram att para med varandra, avkomman mellan två renrasiga (av olika raser) går att registrera som renras.


Shelties har päls som växer från huvudet och neråt, shelties har inga virvlar på kroppen alls.


Coronetten är precis som sheltie förutom att de ska ha en virvel i pannan. Utöver virveln i pannan ska de inte ha några fler virvlar.


Peruaner är liksom Coronetter och Shelties "släthåriga" långhår. Men peruaner ska ha två virvlar på bakdelen av kroppen. Dessa två virvlar gör att pälsen växer framåt huvudet, det gör att peruaner ofta har lugg och ett "horn" i pannan precis som abessiniers.


Texeln är en strävhårig variant av Sheltie, den har lockig päls som väger mot bakdelen.


Merino är en strävhårig coronet. Alltså har den en virvel i pannan, men inga andra virvlar på kroppen ska finnas.


Alpackan är en strävhårig (och därför krullig/lockig precis som texeln och merinon). Men ska ha två virvlar på baken.


Lunkarya är en svensk ras. Man parar den med peruaner som inte bär på strävhår för att kunna skilja på ungarna eftersom det är olika gener som styr strävhårigheten hos dessa raser. Lunkaryan är alltså ännu ett långhårigt marsvin med sträv päls.

Nakna raser

Skinny marsvinet uppkom av en slump i ett labriatorium. Tack vare forskarna behölls generna vid liv. Marsvin som är hårlösa får förändrade färger från vad vi är vana vid att se marsvinen. Vit blir rosa osv. Skinnyn har kort sträv, teddyliknande päls på nosen och tassarna. Vissa har mer päls än så. För att få fram skinnys används rasen Lakeland.


Baldwin är en amerikansk nakenras som liksom skinnyn kom till av en slump. Förfäderna till Baldwins är American cresteds. Baldwins föds med päls precis som vanliga marsvin men tappar pälsen när de blivit lite äldre. Baldwins är helt nakna till skillnad från skinnyn. De har även många rynkor vilket inte skinnyn brukar ha.

Dessvärre är det ingen frisk gen/ras som ger nakenhet. Många Baldwins dör innan de fyllt 1år ens. Parar man Skinny och Baldwin tillsammans får man förmodligen ett helt vanligt bepälsat marsvin för generna som ger nakenhet är olika på de båda raserna.

Släthåriga raser

Selfar är släthåriga marsvin som bara har en enda färg på kroppen (pälsfärg).


Nonself är släthåriga marsvin som har minst 2 färger på kroppen.


Beslöt mig för att inte ens försöka göra en illustration av hur satiner ser ut. Båda marsvinen på bilderna har samma färg/teckning. Den första är en nonself och den andra är satin. Satinernas päls består av tunnare hår som är ihåliga. Satiner har mjukare päls än andra marsvin och de har mycket mer glansig päls än andra marsvin. Satin finns på alla raser, även strävhåren. Men ex. Satinteddys får tävla i en klass för sig.


American Cresteds är släthåriga marsvin som har en virvel i pannan, även kallat crest. Hos American crested är cresten vit. Marsvinet kan vara nonself också, men så länge som cresten är vit så är det en amerikanare.


English crested är precis som den amerikanska varianten släthåriga med en virvel/crest i pannan. Men den engelska cresteden ska ha samma färg som på resten av kroppen. Om marsvinet är trefärgat med vitt som ligger över huvudet så har jag dock för mig att det räknas som en English crested i alla fall.


Ridgebacken är ett släthårigt marsvin som kan ha vilka färger som helst, finns även i satin. Huvudsaken är att de har en "ridge" som är ett smalt sträck från pannan och ner som ska ha päls som växer i motsatt riktning.

Strävhåriga raser

Abessinier är den renrasiga formen av virvelmarsvin. De ska ha 8-10 rosetter utplacerade på de rätta ställena. Vanligaste färgen är brindle.


Teddy är en ras som uppkom i USA. Den har tät sträv päls som växer mot huvudet. Ungarna är ofta väldigt krusiga i pälsen. Det är vanligt med flerfärgade teddys men de förekommer i alla färger och teckningar.


Rex är en brittisk ras. Den ser ut precis som en Teddy, med sträv päls som växer mot huvudet. Ungarna brukar ha glesare päls när de föds än teddys. Även om Rex och Teddy ser likadana ut får dem tillsammans släthåriga bebisar. Många rexar är agouti men därmed inte alla.


CH-Teddyn är en Schweizisk ras, den har päls som en Teddy men mycket längre strån. 4-5cm långa strån som liksom på Teddyn står rätt ur från kroppen. Marsvinet liknar en angroa kanin fast strävhårig sådan.


Curly är en halvlånghårig / korthårig Lunkarya. Man parar dem med "släthåriga" (olockiga/icke sträva) långhåriga marsvin för att få fram lunkarya ungar.


Lakeland marsvin får och kan se ut lite hur som helst. Några ser ut som vanliga selfar medan andra har mer sträv päls. Själva utseendet på rasen verkar kvitta. Man använder Lakeland marsvin till att framställa rasen Skinny.


Sheba Mini Yak är en Australienisk ras. Egentligen ser det mest av allt ut som en peruan korsning. Vilket det mycket riktigt är. Sheban är framavlad ur den äldre varianten av Abessinier och Peruan. Sheban har halvlånghårig päls och virvlar som på en abessinier.


Somali är en blandning mellan Rex och Abessinier. Den ställs mycket sällan ut på utställning. Men det finns nog en hel del av denna ras där ute. De ska ha 8-10 rosetter som på en abessinier men de ska även ha sträv rexpäls. De liknar mer Rexar än vad de liknar Abbysar.